reventar
Aparéncia
Occitan
Etimologia
- (verb 1) Benlèu d'un latin tardièr *repentare, «sortir fòra».
- (verb 2) De ventar amb lo prefix «re-».
Prononciacion
- lengadocian /reβenˈta/
- provençau /ʀevẽⁿˈta/
Sillabas
re|ven|tar
Vèrb 1
reventar
- (lengadocian) Inspirar de repugnança, fastic, òdi o aversion per quicòm.
- (lengadocian) Gastar per l'usança.
- (lengadocian) Far quicòm de penós, trimar.
- (lengadocian) Aflaquir fòrça per la fatiga o de sòbra.
reventar intransitiu
- (lengadocian) , (provençau) Èsser en granda quantitat: abondar, subreabondar, sobrar.
se reventar
- (lengadocian) S'arredre, s'anequelir, s'aganir, s'adelir.
Variantas dialectalas
Sinonims
inspirar de fastic
Derivats
Traduccions
| fastigar | |
|---|---|
| |
| gastar | |
|---|---|
| |
| trimar | |
|---|---|
| |
| anequelir | |
|---|---|
| |
| èsser en granda quantitat | |
|---|---|
|
| |
Vèrb 2
reventar
- Tornar ventar.
Espanhòl
Etimologia
- Benlèu d'un latin tardièr *repentare, «sortir fòra».
Prononciacion
- /reβ̞en̪ˈt̪aɾ/
Sillabas
re|ven|tar
Vèrb
reventar