musulmana

Un article de Wikiccionari.

Occitan

Etimologia

Del turc otoman مسلمان, müslümān mejans lo persan, de l’arabi مُسْلِمٌ, múslim « aquel que se somet [a la volontar de Dieu ».

Prononciacion

lengadocian, gascon /myzylˈmano̞/, provençau /myzylˈmanə/

Nom comun

Declinason
Dialècte : lengadocian, gascon
Singular Plural
musulmana musulmanas
[myzylˈmano̞] [myzylˈmano̞s]

musulmana femenin

  1. (religion) Adèpta de la religion instaurada per Maomet.

Derivats

Traduccions

Forma d'adjectiu

musulmana

  1. Femenin singular de musulman.

Catalan

Etimologia

Del turc otoman مسلمان, müslümān mejans lo persan, de l’arabi مُسْلِمٌ, múslim « aquel que se somet [a la volontar de Dieu ».

Prononciacion

oriental /muzuɫˈmanə/, occidental /muzuɫˈmana/

Nom comun

Declinason
Singular Plural
musulmana musulmanes

musulmana femenin

  1. musulmana (oc)

Forma d'adjectiu

musulmana

  1. Femenin singular de musulmà.

Espanhòl

Etimologia

Del turc otoman مسلمان, müslümān mejans lo persan, de l’arabi مُسْلِمٌ, múslim « aquel que se somet [a la volontar de Dieu ».

Prononciacion

/musulˈmana/

Nom comun

Declinason
Singular Plural
musulmana musulmanas
[musulˈmana] [musulˈmanas]

musulmana femenin

  1. musulmana (oc)

Forma d'adjectiu

musulmana

  1. Femenin singular de musulmán.

Italian

Etimologia

Del turc otoman مسلمان, müslümān mejans lo persan, de l’arabi مُسْلِمٌ, múslim « aquel que se somet [a la volontar de Dieu ».

Prononciacion

/musulˈmana/

Nom comun

Declinason
Singular Plural
musulmana musulmane
[musulˈmana] [musulˈmane]

musulmana femenin

  1. musulmana (oc)

Forma d'adjectiu

musulmana

  1. Femenin singular de musulmano.