exorbitant
Occitan 
Etimologia
- Del participi present de orbitar amb lo prefix ex- « fòra de »: « que fa sortir [los uèlhs] de las orbitas » « tròp pesuc, estonament grand »)
Prononciacion
- lengadocian [et͡suɾβiˈtant]
- gascon [egzuɾβiˈtant]
- provençau [egzuʀbiˈtãⁿ]
Sillabas
ex|or|bi|tant
Adjectiu
Declinason | ||
---|---|---|
Singular | Plural | |
Masculin | exorbitant | exorbitants |
[et͡suɾβiˈtant] | [et͡suɾβiˈtants] | |
Femenin | exorbitanta | exorbitantas |
[et͡suɾβiˈtanto̞] | [et͡suɾβiˈtanto̞s] |
exorbitant
- Qu'es excessiu ; que passa fòrça l'òsca.
- (Drech) Fòra del drech comun.
Sinonims
Locucions
Traduccions
|
Alemand 
Etimologia
- Del participi present de orbitar amb lo prefix ex- « fòra de »: « que fa sortir [los uèlhs] de las orbitas » « tròp pesuc, estonament grand »)
Prononciacion
- [ɛksʔɔʁbiˈtant]
Sillabas
ex|or|bi|tant
Adjectiu
exorbitant
Anglés 
Etimologia
- Del participi present de orbitar amb lo prefix ex- « fòra de »: « que fa sortir [los uèlhs] de las orbitas » « tròp pesuc, estonament grand »)
Prononciacion
- [ɪɡˈzɔːbɪtənt] , [ɛɡˈzɔːbɪtənt]
Sillabas
ex|or|bi|tant
Adjectiu
exorbitant
Catalan 
Etimologia
- Del participi present de orbitar amb lo prefix ex- « fòra de »: « que fa sortir [los uèlhs] de las orbitas » « tròp pesuc, estonament grand »)
Prononciacion
- lengadocian [əgzurbiˈtan]
Sillabas
ex|or|bi|tant
Adjectiu
exorbitant masculin o femenin, (plurals: exorbitants)
Francés 
Etimologia
- Del participi present de orbitar amb lo prefix ex- « fòra de »: « que fa sortir [los uèlhs] de las orbitas » « tròp pesuc, estonament grand »)
Prononciacion
- lengadocian [ɛɡzɔʁbitɑ̃]
Sillabas
ex|or|bi|tant
Adjectiu
Declinason | ||
---|---|---|
Singular | Plural | |
Masculin | exorbitant | exorbitants |
[ɛɡzɔʁbitɑ̃] | [ɛɡzɔʁbitɑ̃] | |
Femenin | exorbitante | exorbitantes |
[ɛɡzɔʁbitɑ̃t] | [ɛɡzɔʁbitɑ̃t] |
exorbitant