manger
Francés
Vèrb
Etimologia
D’un latin vulg. manducare.
Prononciacion
- /mɑ̃'ʒe/
França (Vòges) : escotar « manger » França (Vòges) : escotar « manger » França (Lion) : escotar « manger » França (Brétigny-sur-Orge) : escotar « manger » França (París) : escotar « manger » escotar « manger » França (Lion) : escotar « manger » França (Erau) : escotar « manger » Soïssa (Lausana) : escotar « manger » escotar « manger » França (Mètz) : escotar « manger » Soïssa (Canton de Valés) : escotar « manger » escotar « manger » Soïssa (Canton de Valés) : escotar « manger » França (Mülhausen) : escotar « manger » escotar « manger » França (Canet de Rosselhon) : escotar « manger » França (Perpinhan) : escotar « manger » Itàlia (Courmayeur) : escotar « manger » França (Vendèa) : escotar « manger »
Sillabas
- man|ger (2)
Definicions
manger
Derivats
Conjugason
| Mode | Present | Passat | |||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Infinitiu | manger | avoir mangé | |||||
| Gerondiu | en mangeant | en ayant mangé | |||||
| Participi | mangeant | mangé | |||||
| Mòde indicatiu | |||||||
| Present | Passat compausat | ||||||
|
je mange |
j’ai mangé | ||||||
| Imperfach | Plus-que-perfach | ||||||
|
je mangeais |
j’avais mangé | ||||||
| Passat simple | Passat anterior | ||||||
|
je mangeai |
j’eus mangé | ||||||
| Futur simple | Futur anterior | ||||||
|
je mangerai |
j’aurai mangé | ||||||
| Mòde condicional | |||||||
|
je mangerais | |||||||
| Mòde subjonctiu | |||||||
| Present | Passat | ||||||
|
que je mange |
que j’aie mangé | ||||||
| Imperfach | Plus-que-perfach | ||||||
|
que je mangeasse |
que j’eusse mangé | ||||||
| Mòde imperatiu | |||||||
| Afirmatiu | mange ! | mangeons ! | mangez ! | ||||