condemnat
Aparéncia
Occitan
Etimologia
De condemnar.
Prononciacion
- lengadocian /konðenˈnat/
- gascon /konðemˈnat/
- provençau /kõⁿdẽⁿˈna/,
Sillabas
con|dem|nat
Adjectiu
| Declinason | ||
|---|---|---|
| Dialècte : lengadocian | ||
| Singular | Plural | |
| Masculin | condemnat | condemnats |
| [konðenˈnat] | [konðenˈnats] | |
| Femenin | condemnada | condemnadas |
| [konðenˈnaðo̞] | [konðenˈnaðo̞s] | |
condemnat
- Qu'es, o que foguèt, condemnat o condamnada.
Traduccions
|
|
Nom comun
| Declinason | |
|---|---|
| Dialècte : lengadocian | |
| Singular | Plural |
| condemnat | condemnats |
| [konðenˈnat] | [konðenˈnats] |
condemnat masculin, (femenin: condemnada)
Traduccions
|
|
Forma de vèrb
condemnat
- participi passat al masculin singular de condemnar
Catalan
Etimologia
De condemnar.
Prononciacion
- Oriental: central /kundəmˈnat/, balear /kondəmˈnat/, /kundəmˈnat/
- Occidental: /kondemˈnat/
Sillabas
con|dem|nat
Adjectiu
| Declinason | ||
|---|---|---|
| Singular | Plural | |
| Masculin | condemnat | condemnats |
| Femenin | condemnada | condemnades |
condemnat
- Qu'es, o que foguèt, condemnat o condamnada.
Nom comun
| Declinason | |
|---|---|
| Singular | Plural |
| condemnat | condemnats |
condemnat masculin, (femenin: condemnada)
Forma de vèrb
condemnat
- participi passat al masculin singular de condemnar